Lollo

"I just feel like someone reached down my throat, grabbed my small intestine,
pulled it out of my mouth and tied it around my neck..." (Ross i Vänner)

Men jag kan nog bara hålla med. Fyfan vad ont det gör. Jag fattar fortfarande inte det.
Det blir inte bättre av att en röst i mitt huvud påminner mig varje minut om att vi inte är tillsammans.

Har ingen som helst lust att jobba nu. Det hade jag iofs inte innan det hände heller,
speciellt inte på Fundia.
Hade jag haft Johan hade jag iaf kunnat se fram emot att träffa honom, eller bara att han fanns.
Jag är ändå glad att han inte skulle jobba på Fundia, för vi sågs inte så mycket då.

FAAAAN! Jag vill inte. Det kan inte bara gå så fort. Jag fattar fortfarande inte. Det var ju vi. VAR vi.
JAG HATAR ATT PRATA I DÅTID!!

HELVETE OCKSÅ. Det gör så jävla ont.
Johan jag älskar dig så himla mycket. Du älskar väl mig? Jag förstår att du tyckte det va jobbigt,
anledningen till att du gjorde slut? Vi kunde ju ha pratat om det, löst det?
Det har ju funkat så bra innan tills nu.
Fan också.

Imorgon ska vi iaf träffas, prata. Ska jag ta mina grejer där och ta med hans till honom? Jag vill inte det!
Jag vill inte ens slänga hans tandborste. Imorse kom jag på att jag hade på mig studenttrosorna,
där det där fram står "Johans".
Det var ju inte så jävla kul.

Jag tänker inte ge upp så fort.

Förlåt ni som läser, men jag behövde skriva. Ni behöver inte läsa om ni inte vill!

JOHAN, du betyder för mycket för mig för att försvinna <3